Kort historik kring brukets historia
Marieholms Bruk är det sista järnbruket som startades i Småland. Det byggdes nedanför Skärvån mot Mosjön på dittills outnyttjad mark. Bruket grundades av den blinde Anders Wingård 1836. Han gav bruket namn efter sin hustru, Maria Petronella, och bygden fick namn efter bruket. Wingård fick relativt snart problem och slutade i ekonomisk ruin. Familjen Collén tog över och utvecklade rörelsen, byggde ny herrgård och utvidgade jordbruket. Bruket har haft masugn, gjuteri, hyttor för plog-, kätting- och hammarsmide, spiksmedja, tråddrageri, dukväveri samt snickeri och sågverk. Jordbruksredskap blev brukets specialitet. En ny era inleddes 1958 med tillverkning av plastbåtar, men även den epoken fick sitt slut 1987. Marieholms Bruk och anläggningar är en industrimiljö som väl visar kontinuiteten och utvecklingen inom industrialismen. Här har skett förändringar, men tråden till ursprunget är tydlig och bygdens karaktär av industrimiljö är uppenbar. Runt de fem dammarna i bygden reser sig de olika industrilokalerna – Gamla fabriken, rensboden, blåsmaskinhuset, stenmagasinet, herrgården och brukskontoret. Här finns också missionshus, arbetarbostäder, post och den yngsta fabriksbyggnaden; Marieholms Bruk.
Skärvån
– energi för industrin, lisa för själen!
Skärvån rinner ur Skärvsjön och längs en ravin, passerar Marieholms samhälle för att sedan rinna ut i Mosjön. Sträckan är lite drygt 2 kilometer lång och fallhöjden är ca 70 meter. Landskapet är dramatiskt och skogsbevuxet och tack vare den korta sträckan och den höga fallhöjden gavs en gång goda förutsättningar för industriell verksamhet. Längs Skärvån finns lämningar av minst 13 industriplatser från 1800-talet och tidigt 1900-tal, som alla använde vattnet som kraftkälla. Totalt finns närmare 40 industriminnen längs ån – tråddragerier, hammare, stampar, kvarnar och sågar, samt sist men inte minst, lämningar eller andra vittnesbörd om ett 30-tal dammar, som har byggts för att förstärka och stabilisera vattnets kraft. Vid Skärvån finns också lämningar efter Saxhyttan, Marieholms Bruks valsverk, som var i drift mellan 1895-1911. Dammen som hörde till hyttan är en av de mäktigaste fornlämningar som finns i området. Skärvån och området kring ån utgör också en märklig biotop, värd att uppmärksammas. Här finns bl.a. en av Södra Sveriges få boplatser där forsärlan trivs.
Vill ni läsa mer om Skärvån och alla verksamhet som genom tiderna funnits här kan vi rekommendera boken Skärvåns dammar.
Turbinen
Turbin från 1899 är åter i drift
efter att stått still i drygt femtio år
I Skärvån har det funnits närmare 30 anläggningar drivna av vattenhjul eller turbiner. Den största anläggningen utgjordes av den gamla fabriken belägen mitt i samhället. En turbin, inköpt från Hessleholms Mekaniska Werkstad, installerades i verkstaden 1899 för att driva en cirka 30 meter lång axel som gick genom hela fabriken. Från axeln gick remmar till ca 10 svarvar samt ett 10-tal andra maskiner. Därmed skapades utkomst för ett 20-tal arbetare. 1944 togs axelsystemet bort och en generator installerades. Varje maskin fick en egen elmotor. Därmed var man inte helt beroende av vattenturbinen men kunde ändå reducera inköp av el från Trollhättelyset tack vare produktionen från den egna generatorn. 1955 lades driften ner eftersom man flyttade till en ny modern fabrik. Sommaren 2004 tömdes turbinsumpen på skräp och turbinen fotograferades. Kvarvarande rester av turbinsump och juta mättes upp och dokumenterades.
En driftgrupp bildades, inom Projekt Kulturarv Marieholm, den 15 november 2004 för att säkra att det fanns lokalt intresse och förmåga att driva turbinen om den tas i drift. Lars Bard var sammankallande de första åren innan Kjell Johansson tog över. Den 27 oktober 2004 lyftes turbinen ur verkstaden och delarna särades. Pådragsringen var ordentligt fastrostad. Under våren 2005 gick det genom behandling med omväxlande rostlösningsmedel, värmning och försiktig knackning, för att få loss pådragsringen i oskadat skick; en insats Rainer Wahl ska ha en stor eloge för. Marieholmsdagen den 3 september 2005 ställdes turbinen upp utanför den gamla fabriken i isärtaget skick. Därefter transporterades den till Granbäckens varv och Maskin för renovering.
Turbinen som är tillverkad 1899 på Hessleholms Mekanisk Werkstad kom tillbaka till Marieholm, i nära nog nyskick, december 2005. Under våren 2006 till hösten 2007 var turbinen uppställd vid kyrkans parkering, dels för visning och dels i avvaktan på finansiering av återuppbyggnaden av turbinsump och juta. Våren 2008 monterades turbinen parallellt med sump och juta och under hösten 2008 monterades den nyrenoverade vinkelväxeln. Den första snurren kunde ske den 20 november 2008. Våren 2009 monterades remväxel, generator, givare, kontrollutrustning med mera, hydraulik och kontrollutrustning justerades och trimmades in. Anläggningen styrs av en kontrollutrustning som automatiskt anpassar pådraget till tillrinningen; en givare mäter nivån i dammen och ökar pådragsöppningen om nivån stiger och vice versa.
Huvuddata:
| Fallhöjd – netto | 3,9 | meter |
| Flöde | 340 | liter per sekund |
| Turbineffekt | 10 | hästkrafter |
| Löphjulsdiameter – utvändig | 0,600 | meter |
| Löphjulsdiameter – invändig | 0,445 | meter |
| Varvtal – turbin | 130 | varv per minut |
| Varvtal – efter växel (=stora remskivan) | 310 | varv per minut |
| Varvtal – Generator (=lilla remskivan) | 1030 | varv per minut |
| Generatoreffekt | 6,3 | kilowatt |
| Energiproduktion | 30 000 | kWh/år |
| Demontage – montage | R Wahls Svets & Reparationer AB |
| Turbinrenovering | Granbäcken Varv & Maskin |
| Kontrollutrustning | Tabergs kraft |
| Byggentreprenör | Bäckruds bygg |
| Finansiering | Länsstyrelsen – kulturmiljövårdsmedel. |
| Anläggningsägare | Gnosjö Kommun |
Material sammanställt av Anders Bard.
För Projekt Kulturarv Marieholm och driftgruppen.
Marieholmskanalen
Marieholmskanalen sträcker sig mellan Marieholm och Hillerstorp och är en knapp mil lång. Den är utgrävd längs Storåns sträckning, men passerar också sjöarna Mosjön och Flaten. Kanalen erbjuder den moderna människan fantastiska möjligheter till en äkta romantisk naturupplevelse och dess spännande historia förgyller upplevelsen.
Marieholms Bruk hade på sin tid ett besvärligt transportläge. Vägarna var ofta oframkomliga och den närmaste utskeppningshamnen var Jönköping. Resan dit tog tre dagar med oxtransport.
Det finns en sägen att Henning Collén, patron på bruket, erbjöds att järnvägen skulle dras till Marieholm, och att han av någon anledning sa han nej. Dock finns det inga kända dokument som bekräftar detta varför det troligaste är att det är en sägen med oklart ursprung.
I vilket fall lät han gräva ut en kanal från Mosjön till Flaten. Därifrån vidare via Storåns flöde till järnvägen i Hillerstorp. Råvara till bruket och produkterna därifrån transporterades på en kanalpråm från 1910 tills en bit in på 1940-talet.
Mer om Kanalens natur finns att läsa i Dan Dambergs naturinventering från 2005-2007.